"Stockholm" tur och retur.

Nu är vi äntligen tillbaka hemma i lägenheten, våran lägenhet.... tre rum och kök där min säng finns!
I fredags åkte vi till Stavsnäs och hälsade på Malin, Henke och Isabelle. När vi kom av bussen i stavsnäs chockerades vi av hur mycket KYLIGARE der var.. visst att det är kallare vid kusten men såhär kallt?!? Barnen hade så roligt tillsammans och helgen var lugn. Det var på tiden att någon lyfte på rumpan och masade sig över för att träffas, innan det här besöket var det fem månader sen vi var och hälsade på varandra mer än över dagen. Det finns så sjukt mycket att skriva och så lite ork till att göra det.
Leah och Isabelle busade tills dom nästan stupade och Haley var så snäll och lugn att man knapt kunde tro att det var sant.
Kramar och pussar till höger och vänster, smulor och halvtuggade kakor på golven, spilld saft och hopp i soffan.
Små skratt av oöverträffad oskyldig lycka och hål i madrassen. Hur skulle det någonsin kunna bli bättre?

Haley log med hela ansiktet för första gången i helgen och Leah pratade på som om det inte fanns någon morgondag. Det är ju så att hjärtat nästan brister =)
Det finns som sagt var SÅ sjukt mycket att skriva ner att det kommer ta veckor.. hahah eller njaa.. kanske inte veckor men timmar!
Man kan inte låta bli att förundras över hur mycket barnen egentligen kan.
Leah och Isabelle lockade oss vuxna till skratt mer än en gång. Något som verkligen satt sig på minnet är ändå när vi bad Isabelle säga morfar och hon såg sig om i rummet och svarade "gub-be". Hon var så sjukt söt!
Att få se Kusinerna tulta runt tillsammans har varit obetalbart, hur sätter man ett pris på den totala lyckan som uppstår?!?

Hur roligt det än har varit så är det mer än skönt att vara hemma igen. Och det ska bli obetalbart att få sova i en säng igen. Slippa få blåmärken av att sova på en luftmadrass med hål i och behöva vakna otaliga gånger per natt. INTE för att mata Haley Nova utan för att blåsa upp fanskapet igen.. gång på gång på gång!

Skickar in en rad eller två till när jag hämtat mig och fått orken tillbaka. ( när kroppen slutar värka av smärtan madrassen lämnat efter sig).

Kramar Saga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback