SagaJMocklin

Sätter mig under en nästan brännande het dushstråle och försöker skölja bort alla mina ynkliga patetiska tankar.
Vill gråta men ångesten tar över och ingenting händer.
Pulsen dånar i öronen och jag önskar att jag kunde försvinna!
Bort en stund, bort från allt det jobbiga, bort från allt det som rör sig i huvudet på mig.
Hur kommer allting bli? Hur kommer mitt liv se ut när det här är över... snälla stanna där inne ett tag till.
Stanna och låt livet här utanför lugna ner sig så att världen blir en vackrare plats att födas till.
Låt mig hinna känna lite lugn innan du kommer och bli som ni förtjänar.

Dusch draperiet faller ner i huvudet på mig och dörren öppnas.
"det var bara draperiet som ramlade ner?? Inte du??" säger en orolig rös och jag bara stirrar dumt på honom....

Tankarna glider sakta längre bort och det känns för ett ögonblick bättre... han räddar mig från allt det jobbiga, i alla fall för ett ögonblick.

//saga