SagaJMocklin

Vet att jag har varit frånvarande och inte skrivit så mycket, men har inte tyckt att det funnits någon anledning till att sitta så mycket vid datorn över huvudtaget. Blir trött i huvudet bara av att se killarna sitta och spela dagarna i ända och sen sova sent in på morgonen...

Dags att komma till det som ska vara dagens innehåll i blogginlägget. Ärligt talat så SKITER jag i om man vill läsa om folks barn eller inte! Det här är min blogg och jag skriver det som faller mig i smaken... vart var jag? Jo till inlägget.

Jag känner mig så sjukt stolt över mina små tjejer. Just nu och alla dagar i veckan året om. Haley Nova håller på att lära sig krypa. Hon står där på alla fyra och vaggar fram och tillbaka. Nu kan det inte ta mer än kanske en eller två månader så kommer hon ta sig fram i lägenheten som en liten virvelvind. Leah sitter på vardagsrums golvet och torkar upp en hel kanna vatten som Johan just spilde ut ( han sover just nu på soffan ) och jag känner att jag måste hjälpa henne lite.. kommer snart.

Torkat och klart.

Nej men jag vet inte. Det känns som om tiden flyger förbi och man hinner inte ruíktigt med... jag vill inte att småbarnstiden ska ta slut! Samtidigt som jag verkligen känner mig stolt ocg glad över mina underbara små tjejer som nu håller på att bli stora, så kan jag inte låta bli att känna ett styng av vemod i hjärtat.

Jag är allt för medveten om att jag inte kommer få krama mina barn när jag vill i all evighet. Jag tar vara på varje litet minne och arkiverar dem i en mapp i hjärnan. Man SKA ta vara på småbarnstiden, för snart är den över och jag förstår verkligen vad "vuxna" ( ja jag vet att jag är vuxen ) menar med att det var "nyss" barnen föddes... "det var ju inte så länge sen dom lekte snällt i trädgården" osv. Jag vet att jag har låång tid kvar tills mina barn är vuxna, men den här tiden kommer aldrig tillbaka.

puss