SagaJMocklin

Satt på bussen för en liten stund sen påväg hem efter att ha lämnat barnen på dagis när busschafören frågade om jag skulle av på samma hållplats som en äldre man. "ja det stämmer" svarade jag var på han frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa den äldre herren att hitta rätt.
Självklart hjälper jag en ensam man som inte vet riktigt vart han ska.

Det visade sig att mannen skulle titta på en lägenhet i höghuset brevid, Äldreboendet Malins.
Eftersom mäklaren inte hade kommit ännu och det var ett tag kvar tills hon skulle dyka upp frågade jag om han ville att jag skulle stanna och göra honom sälskap tills hon kom. Satt där ett en bra stund och lyssnade på vad mannen hade att berätta och farsinerades över vilka spännande liv våra äldre egentligen har levt.

Efter en stund kom det ytterligare en herre som skulle titta på lägenheterna och jag erjöd mig att hälpa honom med att tända sin cigarett eftersom han hade lite svårt själv då det blåser en del och tändaren var trög...
Ytterligare en man kom och undrade om han kunde sätta sig på bänken brevid oss och jag la ut min tidning då bänken var blöt och vi alla ville sitta.

Det var då den första mannen tittade på mig och sa "du är då en riktig hemsamarit, en vardagshjälte som sprider glädje genom små handlingar av omtanke och vänlighet"..

Vad svarar man på det? "Tack" känns så tafat och att säga någonting annat känndes så, så ja dumt rent ut sagt.. Så jag log bara och fortsatte lyssna på männen som nu satt och samtalade dels med varandra och dels med mig.

Xx Saga