SagaJMocklin

Ja så var men hemma igen. Och inte kom man hem tomhänt inte. Igår Köpte Johan supersöta skor till Leah, ska se till att lägga in ett par bilder på dem. Men det kanske tar någon dag. Och dessutom måste jag medge att jag har en supergullig pappa!! Han gav mig nämligen en ny telefon =) Alla menyer är dock på engelska då den är köpt utomlands. Det är en nokianågonting någonting. Jag har aldrig sett en sån förr. Men den synes funka som den ska och jag känner mig tacksam, så nu kan man åter igen ringa mig om man vill.
Leah tycker det var jätte roligt att vara hemma hos mormor och morfar och hälsa på. Hon busade mest hela tiden och tänk så roligt det kan vara att vara ute i parken med mormor eller morfar. Att leka med mamma och pappa dög också men nog är det liite roligare med mormor och morfar säg. I förrgår natt hade hon nattmaror och jag måste tacka min mamma tusen gånger för att hon tog hand om henne. Leah låg och sov mellan mamma och pappa i deras säng när hon drabbades av maran och mamma som varit med förut räddade situationen. ( även om det tog lite tid att få Leah lugn igen.) Det hade ju inte hjälpt om jag gått in och tagit över eftersom hon inte skulle ha känt igen mig i alla fall. När man har nattmaror är man mellan dröm och verklighet. Han ser ut som om man är vaken men är samtidigt fast i någon fruktansvärd dröm. Hade jag stört hade jag antagligen bara gjort det värre. Men nog fan tyckte jag synd som henne. Det riktigt skar i hjärtatt att höra henne så ledsen. Haley Nova sover så sjukt bra på nätterna nu att det är JAG som väcker HENNE för att hon ska äta. Hon vaknar ju bara en gång annars. Hon har haft lite ont i magen i dagarna men annars har även hon varit en glad liten bebis. Båda barnen är dock förkylda fortfarande, men det är ingen större fara längre. Lite nästäppa och hosta, men igen feber eller så.

Johan har varit superduktig och städat här hemma... Han åkte hem tidigare i förmiddags och städade, medans jag stannade kvar i grillby några timmar extra för att träffa Becca. Jag mötte upp henne vid bussen (samma buss som Johan skulle åka med) och följde med henne hem till hennes pappa så hon fick byta om innan vi kilade tillbaka till mamma och barnen. Allting var exakt likadant som det varit i alla tider. Det såg ut precis som när vi var små, det LUKTADE till och med likadant!! På kylen satt forftafarnde den där bilden Becca ritade när vi var små... det kändes lite som om man åkte tillbaka i tiden. Tillbaka till när vi var små, tillbaka till när vi var dom bästa vänner man kunde hitta. Och ärligt talat så saknade jag det. Det gör jag ofta. Jag brukar undra hur livet skulle vara om vi aldrig blivit sådär osams... hur det skulle se ut om vi bara varit lite smartare. Allting blev fel.... Men gud vad jag längtade tillbaka när jag stod där i hennes barndomshems kök och andades in det förgångna! Men visst är nuet bättre på många sätt... och hon finns ju fortfarande i mitt liv.

Snart är det dags för den där "hyllningen" till det förgångna och Rebecca. Hyllningen till min barndom och mins barndoms bästa vän. För tänk så mycket roligt jag ändå har gjort i mitt liv... och hur mycket roligt jag vill unna mina barn!

Nej nu är det dags att sluta vara nostalgisk och avsluta det här inlägget.

Många varma kramar Saga!

Ps. Tack för att jag fick andas in min barndoms glada dagars dofter och minnen Rebecca! Ds.