SagaJMocklin

Fy fan!
Idag är jag sjuk som en hund. halsen känns som om den ska ramla av, febern ligger på 38.7 och jag har INGEN röst alls.
Den slämmiga hostan gör det inte bättre heller.
Och även Fast jag är sjuk så är det jag som fått kliva upp med Leah denna morgon.
Johan sover och det finns inget sätt för mig att väcka honom, han kan ju inte ens höra mig när jag försöker. Och att skaka Johan eller putta på honom det är ingen idé för det har han lärt sig att ignorera i sömnen till och med. Jag vill bara gråta! Vad gör jag nu?? Hur ska jag ta hand om Leah?!? Jag kan ju inte prata med henne. Inte säga till henne om hon gör något fel eller berömma henne när hon gör något bra. Inte fårga henne om hon är hungrig, behöver gå på toaletten eller om hon är trött. Jag kan inte leka med henne och jag kan inte bara sitta här och hoppas på att det ska lösa sig till det bästa. Det här är ju LÖJLIGT!
Jag känner mig som den uslaste mamman i världen just nu och det finns ingen vaken som kan tala om att det inte stämmer. Ingen som kan hjälpa mig med att ta hand om henne just nu.
Hur gör ensamstående mammor när dom blir dåliga?? Hur klarar dom allt som måste göras, när kroppen känns som bly och halsen håller på att ta kol på dem?!? Hur gör dom?? Jag måste säga att jag beundrar dessa mammor till max och kan inte sluta tänka på hur jobbigt det måste vara och på hur dom känner sig när dom inte riktigt räcker till.
All ära till de ensamstående. ( gäller även de ensamstående papporna så klart).

Jag måste få upp Johan på något sätt, det här går inte.
Hoppas att det snart blir bättre och att jag kan funktionera som en riktig mamma snart igen.

Kramar Saga