SagaJMocklin

Sitter här och har en konversation med Malin på msn samtidigt som jag nu äntligen ( haha eller? ) kommit fram till att idag har jag faktiskt någonting jag vill dela med mig av.

Det är tillåtet att drömma sig bort, ta en stund och prata om total fåniga drömmar och fantisera sig bort från den gråa vardagen här hemma i sverige. Till en annan plats och kanske till ett annat liv.
Vissa drömmer om killar, andra om platser och vissa  ( som jag och Malin ) vill gärna mixa allt med en gnutta "romantik".
Alla vill vi väl ha någon som är sådär brinnande förälskad i en, eller?
 
I alla fall....
När vi hade en sådan konversation igår "lyssnade", eller ja snarare snappade far min upp bråkdelar av vårat samtal och byggde i sitt huvud upp en egen bild av vad det egentligen var vi sa. Delade med sig av denna "information" till Johan och startade sedan ett JÄTTE GRÄL med mig om saken. Påstod att vi inte älskar killar för dem de är utan vill ändra dem efter någon framgångsmall....till rockstjärnor eller sportstjärnor, när det i själva verket handlade om att jag ville att Johan skulle ta tag i sina intressen, ta vara på sina talanger och skaffa sig en passande hobby.. För att han ska må bra och ha någonting att göra mer än bara vara här hemma med mig och barnen. Så helt plötsligt vändes någonting välmenat och sagt av kärlek och omtanke till någonting fult och otroligt smaklöst. Sa även att det skulle vara roligt att flytta någonstans nytt. Till en plats där solen skiner och starta ett nytt "roligt" liv tillsammans... Eller ja Nytt i alla fall... Drog bara till med något, det första som svepte genom min stökiga hjärna och sa Florida. ( såg ett program om att det är billigt att köpa  hus där ). Även för denna "dröm" eller vad jag nu ska kalla det... önskan om förändring kanske passar bättre,blev jag uppläxad och riktigt nertryckt i skosulorna. Ville bara skrika rakt ut och i min redan stökiga hjärna rasslade det bara till och önskan att ge dem båda en rak höger växte snabbt fram..

Det blev dock ingen höger, och heller ingen lösning på det hela.
Jag gjorde mitt bästa för att släppa det, i alla fall för stunden och ägnade resten av dagen till att göra annat.
Men nu när jag och Malin åter satt här och språkades bubblade den där välbekanta kännslan av ilska upp i mitt inre och jag kände att jag ville kräkas ut det här på bloggen i form av ett inlägg. All den där illskan man känner innom sig när man tänker på någonting som gjort en riktigt arg sköljde över mig och viola här är vi nu.
I slutet av ett otroligt ointresant inlägg på min blogg.

Middagen väntar och så även bakandet jag lovat Leah innan hon ska i säng.
puss så länge.