SagaJMocklin

Både hjärtat och själen blöder just nu. Tårarna rinner i strida strömmar och allt bara snurrar. Öronen tjuter och jag kan inte riktigt få grepp om verkligheten.

Idag som började så bra.
En dag i lekparken med barnen, Isabelle och May. Bus, skratt och lek. Det åktes kana, klättrades i klätterställningen, åktes båt ( en inte så jätte riktig visserligen ) till hawaii för att fiska haj och gungades. Barnen var överlyckliga och skratten avlöste varandra.

Men idyllen böts snabbt ut till mardröm. Vi han inte komma mer en innanför dörren när telefonen ringde och jag kände på mig att det var något som inte stod riktigt rätt till. Johan svarade och sträckte över telefonen till mig under tystnad. Telefonsamtalet jag fruktat hade kommit. När jag satte telefonen mot örat hörde jag min pappas röst i andra änden.. stilla, alldeles för stilla. Han frågade hur det var med mig och jag svarade att det var bra.
Nästa fråga blev "sitter du ner?".. nej jag satt inte ner, jag stod.

Pappas röst var lugn men inte alls på ett bra sätt, och jag kände paniken fylla både bröst och huvud. "Farfar är borta, han är död nu"... NEJ!? nej, nej, NEJ! tänkte jag och föll ihop på golvet tömd på luft. "han gick bort i sömnen för 15 minuter sen gumman".. Okej.... "Han fick gå bort fridfullt i sömnen. Han finns inte längre" tystnad.... "älskling?" fortsatt tystnad medans jag panikslaget försöker samla kraft att svara honom. "Saga, ta det lugnt nu" jag är lugn... jag... jag älskar dig pappa... några fler saker sades och samtalet avslutades med tårarna strömmade ner för mina kinder... jag måste ut... jag måste tänka!

Jag ser hur Malin stirrar på mig med uppriktig smärta i ögonen. Smärtan jag kände speglades i hennes blick.Jag vet att hon vet. Jag kan bara inte förmå mig att besvara hennes blick. Dela MIN smärta med henne.. eller någon annan.

Min farfar är död.
Han gick bort samtidigt som mina barn gungade och Haley var gladare och skrattade mer än jag kan komma ihåg att hon gjort på länge. Och det känns som om min farfar viste detta. Att han valde ett fint ögonblick att gå över till den andra sidan.
Min farfar var en kämpe. Han kämpade till det sista och jag är stolt över att vara en dela av honom!

Jag orkar inte skriva mer nu... Smärtan både bränner i kroppen och ringer i öronen. Jag vill bara att alla ska veta att min farfar var en fantastiks människa och vän, en underbar farfar och en otrolig kämpe. Jag älskar dig farfar! Minä rakastan sinua ukki! ja olen ilonen että olen osa sinusta!

Vila i frid farfar!