SagaJMocklin

Igår gick världen under, ingen sömn i natt bara tårar.
Jag ville göra allt bra igen men hittade inte vägen, eller modet. Låg och tittade på honom med tårarna strömmandes ner för kinderna och näsryggen. Hur kunde han sova så lugnt? Som om han inte ens brydde sig det minsta om mig längre. Vad händer idag? Kommer han vilja lösa allt eller är det helt enkelt såhär det hela tar slut? Blir jag ensam nu?
Han pratade om att skriva över lägenheten och hitta något nytt till sig själv, ha barnen varannan helg eller kanske till och med varannan vecka. Inget om att försöka lösa saker, inget om att göra saker bra igen... Inget annat än att nu är det över.

Idag är ögonen röda, hjärtat sönderslitet och kinderna torra som fnöske efter alla tårar, men det skiter jag i.
Jag vill inget idag. Jag orkar inget idag... Bara ta barnen till dagis och pussa dem hej då innan jag gick hem och la mig under täcket igen. Lodsas att världen inte finns just nu. Lodsas att jag är död.

Måste ta mig samman sen, inte nu men senare idag. Måste hämta barnen på dagis och laga mat. städa här i lägenheten och ge barnen ett varm och skönt bad innan läggdags. Men det är inte nu.. Nu tänker jag bara ligga.. fortsätta lodsas att jag inte finns ett tag till och skjuta tårarna åt sidan. För dom finns där.. svidandes någonstans bakom ögonlocken..

Skriver kanske en rad senare...

Xx Saga