SagaJMocklin

Jag saknar mitt hem, jag saknar min familj och jag saknar faktiskt sverige.
Jag har ingen aning om hur barnen har det eller vad dom gör, Johan verkar sova bort dagen och här i finland ligger jag... ensam och sliten.

Ingenting är som det ska eller borde... pappa får åka till sjukhuset hela tiden och alla andra oroar sig. Inget fel hittades, eller ja dom viste väl snarare inte vad felet var. själv tittade jag på pappas ben och konstaterade att jag tror att det är en propp.  efter långa dagar och otaliga läkarbesök fulla med gissningar konstaterar även läkaridioterna att det är en propp. Hur kan både svenska och finska läkare missa så uppenbara tecken och symptom? när till och med jag som fortfarande bara studerar till uska fattar på en gång!

I morgon begravs farfar, och ingen verkar vara överens om något. jag har inte hunnit baka tårtorna ännu och inget blir som någon vill.

Vem vet när min pappa kommer härifrån? hur kommer jag hem? när kommer jag hem? kommer jag få åka buss och tåg med jennifer på söndag? eller blir jag fast till gud vet när?
många frågor jag vet....

sköt om er så länge..
Xx Saga.