....

Har inte haft varesig tid eller ork till att skriva några inlägg här på bloggen.
Varit sjuk några dagar ni ( igen)...
Det här med skrivandet på bloggen kommer och går i vågor. OCh just nu känner jag inte att det finns så mycket tid över till detta tidsfördriv.

Återkommer så snart jag kan. När orken och inspirationen kommit tillbaka.

puss

Vill börja nu!

Väntar spänt på att få veta när jag ska börja plugga igen. Jag vet att det borde bli senast i Januari men jag är så sugen på att börja nu. Det finns så mycket som skulle bli så mycket lättare och så mycket bättre om jag bara fick börja.


Var hemma hos mamma och pappa och hälsade på i helgen igen.
Det var trevligt och fan vad jag blev lycklig när det visade sig att vi skulle äta potatissallad ( hemmagjord så klart) och kyckling. Jag är engentligen inget vidare stort fan av potatissallad men just viktväktarnas recept är helt fantastiskt! blir nog en hel del sån mat framöver.

Spenderade heeela dagen igår med att städa här hemma... Började i klädkammaren som vi fyllt med otaliga kilo skit och sedan vidare i resten av lägenheten. ( har fortfarande sovrummet kvar ) Johanna var en riktig pärla som hjälpte mig rensa upp lite.

Hade en så underlig dröm i natt också...  Haha kan fortfarande inte släppa den.

Måste kila!
puss

Stolt mamma skriver...

Vet att jag har varit frånvarande och inte skrivit så mycket, men har inte tyckt att det funnits någon anledning till att sitta så mycket vid datorn över huvudtaget. Blir trött i huvudet bara av att se killarna sitta och spela dagarna i ända och sen sova sent in på morgonen...

Dags att komma till det som ska vara dagens innehåll i blogginlägget. Ärligt talat så SKITER jag i om man vill läsa om folks barn eller inte! Det här är min blogg och jag skriver det som faller mig i smaken... vart var jag? Jo till inlägget.

Jag känner mig så sjukt stolt över mina små tjejer. Just nu och alla dagar i veckan året om. Haley Nova håller på att lära sig krypa. Hon står där på alla fyra och vaggar fram och tillbaka. Nu kan det inte ta mer än kanske en eller två månader så kommer hon ta sig fram i lägenheten som en liten virvelvind. Leah sitter på vardagsrums golvet och torkar upp en hel kanna vatten som Johan just spilde ut ( han sover just nu på soffan ) och jag känner att jag måste hjälpa henne lite.. kommer snart.

Torkat och klart.

Nej men jag vet inte. Det känns som om tiden flyger förbi och man hinner inte ruíktigt med... jag vill inte att småbarnstiden ska ta slut! Samtidigt som jag verkligen känner mig stolt ocg glad över mina underbara små tjejer som nu håller på att bli stora, så kan jag inte låta bli att känna ett styng av vemod i hjärtat.

Jag är allt för medveten om att jag inte kommer få krama mina barn när jag vill i all evighet. Jag tar vara på varje litet minne och arkiverar dem i en mapp i hjärnan. Man SKA ta vara på småbarnstiden, för snart är den över och jag förstår verkligen vad "vuxna" ( ja jag vet att jag är vuxen ) menar med att det var "nyss" barnen föddes... "det var ju inte så länge sen dom lekte snällt i trädgården" osv. Jag vet att jag har låång tid kvar tills mina barn är vuxna, men den här tiden kommer aldrig tillbaka.

puss


Då var det dags igen..

Nu är det ett bra tag sen jag skrev igen..
Har varit upptagen på annat håll och har helt enklet inte prioriterat det så värst mycket.

Livet ser ut som vanligt och jag har egentligen inte så mycket att komma med nu heller.
Haley Nova försöker lär sig krypa och Leah går som vanligt på dagis.

Jag längtar ut till skärgårn... Jag vill träffa Johan familj. Det är ju 100 år sen nu.

Such freaking pain!

Har varit vaken sen sisådär en klockan 5 med otroliga magsmärtor... Har så ont att jag kräks och kan för allt i världen inte bli av med skiten.
Snart vaknar barnen och då måste jag vara fitt for fight så at säga. Kan bara inte komma på hur jag ska gå till väga.
Jag håller tummarna för att det ska kännas bättre snart, och för att jag ska slippa kräkas. Jag fattar inte, varför har jag så ont?

Är det fler som med jämna mellanrum vaknar nattetid eller tidigt på morgonen av att det känns som om man ska avlida? Med så kraftiga smärtor att ni faktiskt kräks av dem? Om det är så, snälla ge mig tips på vad jag ska göra för att bli av med det här.

Det känns inte riktigt som att det här är en bra start på dagen... det känns fakstidkt inte som någon bra start över huvud taget. Och så är det ju så jävla kallt också. Känns som om jag kommer förfrysa kroppsdelar vilken sekund som nu...... ahh shit nu måste jag rusa igen.

puss